jag har glömt varför 

vad är ett varför utan ett svar

en fråga behöver ett svar

är den obesvarad-leta dag och natt

något som inte är borttappad går alltid att hitta

ge aldrig upp

 

jag kan inte lova

jag kan inte hitta

vart är svaret

jag kan inte 

jag kan inte

 

jag måste hitta

jag måste finna

en drivkraft som kan svara mig när jag säger varför

på natten

på dagen

när jag behöver ett svar på min fråga

jag har glömt

jag kan inte hitta

 

de sjunger i mina öron

de sjunger i mitt hjärta

de lockar och lirkar

vart är mitt varför

 

det är så jävla helvetes lätt att lägga sig ner och ge upp. 

Hemgjord mussli, julgodis och stickade sockar.

Hand och fotkräm, sockar och sminkborttagning.

Hjärtat slog några extra slag och kinderna blev våta. Jag saknar min familj helt obeskrivligt mycket. Men mycket troligt kan det bli finbesök i februari. Väntar bara på bokningsbekräftelse och sen väntan.

Whaaat the fuuuck, det här suuuuger! Sitter i köket och just nu skriver jag ju här... så klart. Jag har jobbat sedan klockan 10 vilket är ca 5timmar och jag har inte gjort ett skit... Båda föräldrarna är hemma och ungen har en kompis och de är nere i källaren och leker. Jag har läst min bok och är nu inne på mitt andra blogginlägg. VAD GÖR JAG FÖR NYTTA EGENTLIGEN?

Jag har noll koll på om det verkligen ska vara så här, om jag har rätt att ba "asså behöver ni mig eller kan jag typ dra till gymmet", är det meningen att jag ba ska sitta här. Visst en timme skulle jag kunna köpa, men inte fem.... Jag har ca 3-4h kvar enligt mitt schema och om jag fortfarande inte gjort något tills dess vetja fan inte asså. 

Sorry, vilket bitter måndag det blev. Men imorn far hostfamiljen bort några dagar och det hurrar jag för! BYE!

Vem hade trott att man skulle gå Luciatåg som 19åring i självaste förenta staterna.

Kyrkan.

Ber om ursäkt för lite snea bilder, lat. Efter Lucian i kyrkan tog vi en sväng runt DC för att kolla på lyset.
En kort förklaring: en tant har arrangerat detta svenska Luciatåg i hela 25år. Svenskar/amerikaner som kan svenska i DC området, unga som gamla, medverkar (många aupairer men även studenter och barn). Tre ggr har vi träffats hemma hos tanten och övat och efter det har vi 6 uppträdanden på olika ställen med olika publik. Vi sjunger mest på svenska men vissa rader på engelska.

 

Än så länge har jag varit med på 2/3 Luciatåg. Lördags på Svenska Ambassaden i Georgetown, vi var utomhus på en trappa. Söndag i en svensk Lutheransk kyrka i DC. Båda var med rätt mycket folk och det var väldigt roligt. En upplevelse kan man lugnt säga! Kommande helg väntas två till tåg och även på måndag då det är på ambassadörens privata julfest, vilket jag anser rätt coolt. Jag är både glad och tacksam att jag fått uppleva detta, det är inte många som kan säga att de gått svenskt Luciatåg i USA. 

 

Glöm inte att kolla Snap , Whiteunicorn

Okej, this is me right now! 

 

I min ensamhet utan att känna mig ett dugg ensam sitter jag på ett random Starbucks i Arlington med en kopp vitt Thé medan den äldsta hostungen har fotbollsträning. 

 

Jag har massor av bilder jag vill lägga upp här och det ska jag göra så småningom. Stay tuned.

Hur som haver har jag varit ganska nere på sistone, klagat endel och tyckte synd om mig själv. Och då tänker vissa "why the fuck då? Du är i USA och lever livet". Men det är just det, när något blir till ens vardag är det lätt hänt att glömma bort att leva, njuta och ta vara på tiden. Jag har haft hemlängtan i några veckor vilket har gjort att jag inte över huvudtaget har försökt att leva. Jag såg varje dag som ett krig, varje morgon var en ankomst till helvetet och varje kväll var en mardröm för jag ville inte utsätta mig själv för ännu ett krig dagen därpå. När jag pratade med min familj i telefon, till och med när jag skrev med dem, fick jag en klump i halsen och var nära gråten. Dock har jag vänt på steken. Jag hade ett behövligt snack med hostmamman (inte långt eller speciellt seriöst, men så välbehövligt). Något lyftes från min axlar och allt kändes lättare. Jag började le igen och jag tog det inte personligt varje gång ungen är otrevlig eller inte gör som jag säger (vilket jag gjorde i början). Nu mera spenderar jag mer tid med nyfunna vänner och jag har haft mitt första träningspass efter ca 2veckors sjuka. En blandning av ändrad inställning, vänner, snack med hostmorsan, facetime med min bästa vänner där hemma (mina grannar på 9 och 11) gav mig en kick i röven, det fick mig att skärpa till mig och komma ihåg vad jag gör här.

 

Jag hoppas ingen tar ihjäl sig av stress nu mot juletid, kom ihåg vad som är viktigt här i livet och ta vara på den fina tid du får med dina nära och kära! More love to the people!

Till middag slog vi på stort och gjorde hemmalagad lasagne, älskade älskade egengjorda mat, händer inte så ofta här så jävlar va lyx när det väl händer. 

Ben&Jerry och sovsällskap, fin fredag!

Därtill så visar inte ungen respekt och är snäsig, nu äre ba å bita ihop och se om det blir bättre med tiden!

Ungen fråga idag vad "having an affair" betyder. Hahaha, för roligt.

Jag är sååå trött! Klockan är efter nio på morgonen och det var tänkt att jag och Valentina skulle åka till gymmet 10, men asså jag vete fan. Orkar knappt skriva här... Men aa, det får nog bli gym på måndag istället.

De senaste dagarna har varit en aning händelserika. Till att börja med reste min hostfamilj bort i onsdags och kommer hem senare idag. Det har varit skönare än vad jag hade föreställt, waow. Dessa dagar har fått mig att inse hur mycket jag är i behov att bara få vara och i ensamhet. Dunder skönt.

Såatt, otroligt nog har jag inte haft någon hemmafest även fast jag haft huset för mig själv. Hahah, vill inte tänka på vad som skulle kunna hända, i ett hus som inte ens är mitt.

I torsdags var det Thanksgiving, min första någonsin. Jag firade hos en australiensk aupair med hennes hostfamilj och deras släktingar. Precis som man föreställt sig var det mycket folk, mycket mat, fylla, prat och skratt. Det var jättetrevligt!

Gåva till familjen som var så snälla att bjuda in mig till deras på Thanksgiving, så otroligt tacksam.

Bordsplasering

Eggnog och pumpkinpie.

Fredag -igår, var Blackfriday. Stor besvikelse! Jag trodde att i princip alla butiker skulle ha hela butiken på 50-70%. Men riktigt så var det inte. Många butiker hade inte ens rea och t.ex Urban Outfitters hade en lite rea nere i hörnet på 30-40%. Hmmm.. Inte okej. Dock verkar rean online vara lite bättre men jag har inte "släppt loss" på shoppingen, fanns inte mycket som fångade mitt intresse, meeen jag har klickat hem en liten beställning från Forever21 och det får nog räcka. Jag spara mina pengar till något, som jag inte vet vad det är än. 

 

Ett litet P.S som jag måste lägga till är att hus och köpcentrum har börjat julpynta med överdrivet mycket ljus och blink, fantastiskt!

Snap hittar ni mig på Whiteunicorn.

Vad har hänt nu då. Något intressant? Vad vet jag... Jag borde veta, jag var ju där. Men intressant vet jag inte. Något utöver det vanliga, ja. Och njuter jag av det, ja, min vardag är annorlunda mot vad den brukar vara. Inte jätteintressant varje dag, det skulle jag inte vilja heller. Det ligger verkligen något i att det inte får vara "roligt" precis hela tiden, man måste ha tråkigt ibland för att kunna njuta och urskilja det roliga. 

 

Idag anser jag mig duktig. Jag fick godkänt på teoridelen av mitt "soon to be" amerikanska körkort, den 2 december gör jag kördelen och efter det är det urvägen, skönt! 

 

Igår hade vi ett litet "möte" eller vad fan man ska kalla det. Vår LCC hade annordnat ett möte för det allra nyaste aupairer i LCC-gruppen (en grupp för aupairer som bor i samma område) på en restaurang Panera Bread. Oturligt nog fick LCCn förhinder och kunde inte närvara. Meeeen jag är jävligt glad för det för vi hade så otroligt roligt utan henne, tror inte att det skulle vara nära så avslappnat om hon varit där. Vi var 6 tjejer -Kina, Italien, Colombia, 2 från Mexico. Härlig blandning. 

Vad som förgyllde vår kväll som mest var när en snäll man gav oss gratis fika från restaurangen. Han var där för att ta reda på det som annars skulle slängas och därefter ger han det till fattiga. Till oss gav han en stor "limpa" med något sorts fikabröd och vi nämnde att vi var aupairer, efter det kom han en omgång till och gav oss vinerbröd och en annan kaka och sa "Vi har haft en aupair och jag vet att ni bara får 195dollar i veckan, här får ni. Happy thanksgiving". Snacka om snäll man! Men så att.... det var ju då mjöl och jag äter inte gluten så jag kunde inte äta något utav det men oj vad glad jag blev ändå. Fler människor som vår snälla man från gårdagen! Vilken glädjespridare.

 

Thanksgiving is coming up next.

 

Snapchat - Whiteunicorn

Imorgon har jag blivit inbjuden att följa en vän/aupair och hennes hostfamilj till en Collage amerikanskfotbollsmatch. Min första någonsin. Det ska bli häftigt!

Idag började inte dagen spec bra. Mitt hostbarn grät utan anledning (humörsvängningar? Eller att hon fått veta vad som hänt i Paris och att DC sägs vara ett nästa mål) det gjorde oss sena och ett extra plus så startade inte bilen. Den behöver mesttroligt ett nytt batteri. Sämre än så blev inte dagen, det var riktigt varmt (ca17C), tog en prommis till mataffärn Harris Teeter och köpte FrozenYoghurt, sushi, grapefrukt och ingefära. Tanken är att fultackla min "början på förkylning" så hårt att den antingen försvinner eller bryter ut, så här efter två veckor är jag less på att ha ont i huve, öra och käften. Oj, man trodde att det inte skulle komma mer klagande, men se på fan, dags att sluta bli förvånad.

Imorn blir det körkortsprov, bästa att man matar hjärnan med lite sömn. Ha det!

Än så länge har jag fortfarande ingen amerikanskt körkort, det blir nog en insats för kommande vecka. MEN jag har gjort förarbetet för ett social security nummer, så det kommer vara klart inom 7-10 dagar. Om jag ska vara helt ärlig är jag inte hundra varför man ska ha ett social security nummer, men det har bland annat att  göra med att betala skatt, typ. Fredagen blev en rätt seg dag, satt på social security kontoret en hel evighet och väntade... Hela kvällen spenderade jag med mitt hostbarn eftersom föräldrarna hade "dejtnight". Vi (jag) lagade ravioli och efter det for vi till Menchie's Frozen Yoghurt nomnomnom.

 

Lördagen var heeelt awesome! Jag och 6andra for till National Harbor (ca 30min med bil, jag körde och ingen skadad) för ett "Tree lighting event".

 

Från vänster: Sverige, Nederländerna, Italien, Slovenien, Tyskland x2 och SvenneBrännarn.

Parisahjulet lystes upp med Frankrikes färger. Fin!

 

Tyvärr missade vi själva "tändningen" av granen eftersom vi stod i en 30mins kö på Starbucks. Kvällen var supervacker med noll moln och solnedgång men det var då fan kallt. Det var även fyrverkerier, vi missade endel och vi såg endel. Och all julmusik de spelade... det kändes väldigt underligt, nu var det ju kallt men öppet vatten en strand är man inte riktigt van vid. Plus, komigen, det är bara november än så länge. 

Det var en frän kväll, träffade nya härliga människor. Jag skulle beskriva kvällen som magnifik!

 

Klockan är 8, senare idag är det Lucia-övning och då kommer jag träffa en maaassaa nya människor, bara svenskar dock men jättekul ändå. Ha det gött så länge och tänd ett ljus för paris och överiga världen.

Både igår och idag har det blivit "för första gången i mitt liv" upplevelser. Igår dog ju då bilbatteriet och idag har jag har varit till gymmet helt själv. Njåå puttinutti, du e så dutti lilla Emmapemma. Jag har aldrig gillat att gå på gym, har ingen speciellt bra anledning varför. Det är blandat att jag jämfört mig med andra, "skämts" över att använda lätta vikter och haft en allmän känsla av att gymmet är en dömande plats, att jag måste vara stark och musklig för att passa in. Det var dock inte så illa som jag föreställt mig. Jag gick in med en positiv inställning och fokuserade på mitt eget och mitt presterande. Mina tidigare småbarnsfasoner om åsikter om gymmet stannade nog kvar i lilla Lule, där man känner minst hälften av alla på gymmet, vänner och "dem motsatsen till vänner", där jag inte ville definieras med hur tunga vikter jag kunde lyfta och att många faktiskt stirrade när man tränade. På gymmet här i USA var det inte en jävel som jag kände och jag fick inga stirrande dömande ögon på mig. Jag fick känslan av att folket som var på gymmet var där för en enda sak, träna. Det här kanske är min nya grej, jag kanske älskar gymmet egentligen, men bara inte gymmet i Luleå lixom. 

Det var inte så illa som jag trodde det skulle vara men jag behöver nog några omgångar för att veta vart allt finns och hur man gör med alla de olika maskinerna. Men jag startade simpelt med lite springband, benpress och benböj, nästa gång blir det mer utforskning. Möjligtvis att jag och en tyska kör Pilates gruppträning imorgon.

Jag har även unnat mig lite D-vitamin när jag åt lunch.

Måste börja med att klargöra att jag har ingen aning om vilket utav dessa som är korrekt svenska "Tar aldrig pluggandet slut?" eller "Tar pluggandet aldrig slut?", just go with it.

Senast jag pluggade inför något var ca 4 månader sedan. Eller nej, det är inte helt sant, i sommar har jag gjort mitt yttersta för att lära mig restaurangmenyn där jag jobbade, det förstås... Men det är iallafall första gången på länge jag pluggar inför ett prov. Jag måste nämligen göra körkortsprov här i USA för att få mitt amerikanska körkort. Och detta hade jag ingen aning om att jag var tvungen att göra. I tidigare inlägg har jag nämnt att jag fixade internationellt körkort i Sverige, vilket kostade någon hundring, men tydligen gäller det bara i någon månad och sedan måste man använda sig av ett amerikansk körkort för att köra lagligt. Det mest störda är att t.ex tyskar kan köra med sina tyska-körkort, vilket svammel, vad är det för lag egentligen...? Aja, undra vad jag skulle göra just nu om jag inte behövde plugga körkort. Så tråkigt är det faktiskt inte, eftersom att jag redan kan i princip allt. Det enda som är lite nytt är skyltar och att man i många fall får svänga höger i röd-ljus och ibland även vänster. Många av USA-skyltar är dock i text, t.ex "DO NOT ENTER", "YIELD"(väjningsplikt), "ONE WAY" och "DEAD END", nemasproblemas, de kan jag lista ut.

 

Kanske att jag gör provet på fredag, beroende på om mitt jobbschema ändras eller inte (svårt att förutspå). Ge mig en lyckospark iallafall.

 

Snapchat har ni mig vid namn Whiteunicorn.

Det som inte får hända, händer ibland. Som idag när bilbatteriet dog. Ni som följer mig på Snapchat Whiteunicorn vet att jag väntar varje dag på mitt hostbarn i ca 30 min (hinner bli många snaps under den tiden) att hon ska sluta skolan. De har ett lite underligt system på skolan... Bilar som ska plocka upp barn bildas i rad och de fyra främsta bilarna får ta sina barn först medan de andra får vänta på sin tur. Vilket betyder att man vill vara i tid så ens barn inte behöver vänta på sin skjuts. Under de 30 min av väntan har jag alltid på radion och idag bestämde sig bilen för att batteriet inte pallade det (antar att det är anledningen, men är ingen bilmekaniker. Inte för att det behövs en bilmekaniker för att räkna ut det... Nåväl). Tur som fan var jag inte själv i bilen dagen till ära, mitt 14åriga hostbarn var med och det slutade med att en snäll man och hon puttade oss urvägen och i "säkerhet". Jag var en oerfaren plutt och hade på mig Birkenstocks, ingen jacka eller paraply i bilen och självklart regnade det och vi var tvugna promenera hem (ca 15min). Från och med nu klär jag mig alltid efter väder utifall något skulle inträff och planterar ett nödparaply i bilen!

Vi har fått igång bilen och pärlan rullar fint så förhoppningvis startar den imorn och går som vanligt. Att det ska vara så spännande när oförväntade överraskningar ploppar upp, undra vad som händer här näst, huset börjar brinna? Hostbarn som bryter armen? Internetuppkoppling dör ut och försvinner föralltid?

Dags att sova!

Nämen nu vettni, nu händer det grejer. De senaste 5 dagarna har jag haft fullt upp med att träffa nya människor och fyfan va roligt! Svenska, tyska, nederländska, italienska, you name it.

 

Gallerian Tyson's i torsdags.

 

Filmkväll i Vienna i fredags.

 

Applebee's (resataurang) i lördags. Inte något favoritställe tyvärr, dålig service men helt okej mat. 

 

Woodbridge outlet-galleria i söndags.

 

Gymmet idag.

Gymmet imorgon.

 

Kan man tänka sig att första gången jag "tillhör" ett gym (Gold's Gym) är i USA, det hade jag inte räknat med, men så ligger det till.

Jag har även anmält mig till ett svenskt-luciatåg (med bara svenska aupairer i DC-området) då vi kommer att öva de tre kommande söndagarna och sedan ha massor med framträdanden i början av december. Det hade jag väl inte heller riktigt föreställt mig, att i 19års ålder gå luciatåg i USA, men som sagt,, så ligger det till.

 

På min Snapchat "Whiteunicorn" finner ni såklart fler bilder och i samma sekund som det händer. Ha det så länge.