#

Whaaat the fuuuck, det här suuuuger! Sitter i köket och just nu skriver jag ju här... så klart. Jag har jobbat sedan klockan 10 vilket är ca 5timmar och jag har inte gjort ett skit... Båda föräldrarna är hemma och ungen har en kompis och de är nere i källaren och leker. Jag har läst min bok och är nu inne på mitt andra blogginlägg. VAD GÖR JAG FÖR NYTTA EGENTLIGEN?

Jag har noll koll på om det verkligen ska vara så här, om jag har rätt att ba "asså behöver ni mig eller kan jag typ dra till gymmet", är det meningen att jag ba ska sitta här. Visst en timme skulle jag kunna köpa, men inte fem.... Jag har ca 3-4h kvar enligt mitt schema och om jag fortfarande inte gjort något tills dess vetja fan inte asså. 

Sorry, vilket bitter måndag det blev. Men imorn far hostfamiljen bort några dagar och det hurrar jag för! BYE!

Jag kan inte riktigt sätta fingret på om tiden går fort eller inte. 2,5 månad har rullat förbi men jag hade önskat att det var 6,5 månad eller mer...  Det här har jag hunnit med iallafall

Flera Luciaframträdanden både utomhus med låtsasljus och inomhus med levandeljus.

På ambassadörens privata julfest bjöds det på svenskt julbord, ett julbord har aldrig varit godare även fast det inte alls var lika dilekat som hemma.

Ambassadörfesten gled jag Champions bland alla andra med klackar

LCCmöte där vi fick dekorera en pepparkaka (min blev HP).

Alla bakade egen kaka och vi fick ta en av varje (japp jag åt varenda en även fast det var gluten) + klapputdelning.

Lite skridskoåkning på Tysons.

Och så äntligen anlände jag, utanför EmmaKs lägenheten på Manhattan NY.

En hel helg med en helt otroligt fin människa från Sveriges Stockholm, denna tjej flög jag med från Arlanda till USA.

Rockefellercenter

Lunch på Fridays

Brunch

Empire state building

 

Jag hade en superhelg i New York, kallt och blåsigt var det dock... Men oj va fint det var att träffa Emma!

 

Vem hade trott att man skulle gå Luciatåg som 19åring i självaste förenta staterna.

Kyrkan.

Ber om ursäkt för lite snea bilder, lat. Efter Lucian i kyrkan tog vi en sväng runt DC för att kolla på lyset.
En kort förklaring: en tant har arrangerat detta svenska Luciatåg i hela 25år. Svenskar/amerikaner som kan svenska i DC området, unga som gamla, medverkar (många aupairer men även studenter och barn). Tre ggr har vi träffats hemma hos tanten och övat och efter det har vi 6 uppträdanden på olika ställen med olika publik. Vi sjunger mest på svenska men vissa rader på engelska.

 

Än så länge har jag varit med på 2/3 Luciatåg. Lördags på Svenska Ambassaden i Georgetown, vi var utomhus på en trappa. Söndag i en svensk Lutheransk kyrka i DC. Båda var med rätt mycket folk och det var väldigt roligt. En upplevelse kan man lugnt säga! Kommande helg väntas två till tåg och även på måndag då det är på ambassadörens privata julfest, vilket jag anser rätt coolt. Jag är både glad och tacksam att jag fått uppleva detta, det är inte många som kan säga att de gått svenskt Luciatåg i USA. 

 

Glöm inte att kolla Snap , Whiteunicorn

Okej, this is me right now! 

 

I min ensamhet utan att känna mig ett dugg ensam sitter jag på ett random Starbucks i Arlington med en kopp vitt Thé medan den äldsta hostungen har fotbollsträning. 

 

Jag har massor av bilder jag vill lägga upp här och det ska jag göra så småningom. Stay tuned.

Hur som haver har jag varit ganska nere på sistone, klagat endel och tyckte synd om mig själv. Och då tänker vissa "why the fuck då? Du är i USA och lever livet". Men det är just det, när något blir till ens vardag är det lätt hänt att glömma bort att leva, njuta och ta vara på tiden. Jag har haft hemlängtan i några veckor vilket har gjort att jag inte över huvudtaget har försökt att leva. Jag såg varje dag som ett krig, varje morgon var en ankomst till helvetet och varje kväll var en mardröm för jag ville inte utsätta mig själv för ännu ett krig dagen därpå. När jag pratade med min familj i telefon, till och med när jag skrev med dem, fick jag en klump i halsen och var nära gråten. Dock har jag vänt på steken. Jag hade ett behövligt snack med hostmamman (inte långt eller speciellt seriöst, men så välbehövligt). Något lyftes från min axlar och allt kändes lättare. Jag började le igen och jag tog det inte personligt varje gång ungen är otrevlig eller inte gör som jag säger (vilket jag gjorde i början). Nu mera spenderar jag mer tid med nyfunna vänner och jag har haft mitt första träningspass efter ca 2veckors sjuka. En blandning av ändrad inställning, vänner, snack med hostmorsan, facetime med min bästa vänner där hemma (mina grannar på 9 och 11) gav mig en kick i röven, det fick mig att skärpa till mig och komma ihåg vad jag gör här.

 

Jag hoppas ingen tar ihjäl sig av stress nu mot juletid, kom ihåg vad som är viktigt här i livet och ta vara på den fina tid du får med dina nära och kära! More love to the people!

Till middag slog vi på stort och gjorde hemmalagad lasagne, älskade älskade egengjorda mat, händer inte så ofta här så jävlar va lyx när det väl händer. 

Ben&Jerry och sovsällskap, fin fredag!