Tänk om det fanns något jag ville säga, och det var för sent. Jag skulle aldrig fått det sagt, och du skulle aldrig fått veta. 

Inget varar förevigt.

idag fick man uppleva något nytt och oväntat

 

Gårdagen. HORdag. Värsta dagen på fruktansvärt länge. Man sitter och väntar (hatar att vänta), bara väntar och väntar, men så blir det "ändrade planer". Då sitter man där i soffan som en loner och idiot, på en lördagkväll. Och att det till och med kunde bli värre än så, måste jag säga var riktigt bra jobbat! Fuck förväntningar. 

Att folk har så fullt upp med att förstöra andras liv när de egentligen skulle behöva fixa sin egna brustna och meningslösa existens. Skrattretande, samtidigt som det är (lite) synd. Men komigen, allvarligt, ska detta bli en fight som endast en segrare går ut ur.

Lägg upp en bild på instagram, skriv "Raise your hand" och hashtag bikbokforgirls2013 (#bikbokforgirls2013). Bikbok stöttar Plans kampanj "Because I am a girl" (flickors rätt till utbildning) och de donerar 1 € för varje bild som läggs upp. Passa på, DU kan göra skillnad.

 

 

Nu är det bara skruvat. I ett sånt där tillstånd när man har väldigt svårt att förklara och kanske inte ens vet själv. Allt är osäkert, halvt, på tvären, som en jävla bergochdalbana, men branten kommer aldrig så karusellen kan ta ett slut. Det bara maler och maler. 

Jag hade ett "samtal" med mamma idag... Samtal låter för seriöst, men en pratstund. Det handla om allt möjligt, fast det mesta ledde till min far. Dåtid som nutid. Det var både bra att prata men också gjorde det allt så mycket värre. Allt är så dubbelmoral och nu tog alla ord slut. Poff.

Det jag behöver är ett bra LK med glada människor!

Tänkte yttra mig som alla andra om vad jag tycker om nya uppdateringen ios7. Designen är inte den finurligaste, fast det är dock bara småsaker jag stör mig på. Tex när man höjer eller sänker ljudet är volym-symbolen "iväg", den borde varit genomskinlig som förut. Och så slukar den otroooligt mycket batteri. Men alla nya funktioner som inte funnit förut är bra, alla de jag upptäckt iallafall. Starkare färger, fräscht tangentbord, nästan som att ha en ny telefon. Kan ju säga att de som hatar på den överdriver, om ni inte vill ha uppdateringar och förnyelse kan ni ju knappa på en nokia-tegelsten och sluta klaga

Så arg, ledsen, besviken och olycklig!! Vad kommer det bli av med detta...

Såg det här klippet på en kompis blogg och kände att även jag var tvungen att sprida ordet.

Clara Henry, you go girl!

Man vill vara så bra man bara kan bli. Vara omtyckt, se bra ut och alla dessa bekräftelse behov. 

Egentligen vet man att det är när man är avslappnad, trygg och sig själv man bygger vänskap. MAN VET DET, så varför är det så svårt?

Man är så orolig att det är once in a life time, en enda chans. Anstänger sig att säga de rätta sakerna, vara rolig och ha varenda slinga i håret på sina plats under varenda minut. Ansträngt och anpassat sig så mycket att det inte längre är en själv. Det är någon annan. Det är personen man tror andra tycker om.

Livet är för kort, alldeles för kort. Ska man gå runt och leva det på ett sätt man TROR andra tycker är najs. Eller vara den person man kan kalla för jag och förvånad världen med något de aldrig sett förut. För alla är olika.

Vilsen?

Ja.

Jag ska ut och leta efter mitt jag.

Orden ni säger. Jag hör dem, det gör jag. Men jag kan inte ta in dem, de blockas och försvinner. Eller vad som händer vet jag inte rikitigt. Jag samtycker inte, jag kan inte erkänna, jag kan inte förstå att det är samma person ni pratar om som jag ser i spegeln. Jag gör det inte medvetet, jag föddes bara sådan. Har alltid varit sån och kommer mest troligt förbli. Jag vet iallafall inte hur man beteer sig på något annat vis... Det är bara nej, nej, nej, lögn.

För att slippa förmedla tråkiga/deppiga saker så här på bloggen (som folk ofta tar som att man söker uppmärksamhet och bekräftelse) gömmer jag mina feelings i bilder och "djupa" rubriker. Det brukar bli så, eller är det bara jag? Endel saker ska man bara inte dela på internet. Inte för att jag skulle ha något emot att skriva, men jag måste även tänka på de/den inblandade..

Hur som helst,

Håret har blivit rätt så långt nu, precis som jag vill ha det. Men probleeeeem! Långt, tungt, ivägen... Jag vet att jag inte borde klaga, men man är fan aldrig nöjd. Större delen jag vistas utomhus har jag uppsatt, borde ta lite intiativ och träna på att jag göra fina lockar och casual uppsättningar. Älskar frisyrer med flätor, enkelt, fint och det finns ett flertal olika frisyrer. 

 

Ikväll lyser stjärnorna och gud som jag saknat det! Kan ligga på marken och titta upp i all evighet.

Imorn väntar fler medialektioner (inriktningarna har dragit igång). Det här med media verkar inte alls dumt, tror det kommer blir roligt med något nytt.

 

Dags att sova, godnatt ugglor.