#

Min fyrbente vän som jag fått låna av min kusin under helgen (de är bortresta) betyder mer än något annat just nu. Hon får mig att tänka på annat än hunger och tvingar ut mig på promenader now and then, vilket är super! Det skulle definitivt gå tyngre utan henne. Som sagt, min dag rullar på och jag är absolut inte döende. Hungern går i vågor men den tyglas rätt okej vid måltiderna. Men jag kan erkänna att jag trottsade fasteprogrammet genom att stoppa en citronskiva i thét, för den smaken... Nope. Citronen lindrade lite.

Imorn, den tredje fastedagen, som sägs vara den tyngsta av dem alla, kommer jag befinna mig i en sporthall hela förmiddagen för att coacha mitt f04-basketlag, sex matcher på fyra timmar. Jag ser fram emot det, det ska bli sjuktkul med deras första matcher för i år och de sista jag hinner vara med på innan jag far till USA. Om detta är positivt eller negativt för fasta är osäkert, det kommer gå åt endel energi men rätt vad det är kan det vara en perfekt sysselsättning att få tiden å rulla och underhålla tankarna. 

Hon har såklart ett namn, Sia.