#

 

Tänka sig, matvrak/matälskare/matavgudare/matfan/matfantast/matextremist/matgalen/matberoende som jag är har jag gått emot min egen tro och inte tuggat en enda sak i "föda-kategorin" på 5 dagar! Waow. Förtjänar en stående ovation för det trodde jag var fullständigt omöjligt. Även fast de var oförväntat få stunder jag kände att jag ville ge upp och sätta tänderna i.... i.... vad som helst, så sitter jag här. Efter 5 dagar. Och har inte tuggat minsta lilla tugga. Man är starkarer än psyket låter en tro. Coolt ändå. Det här har varit lärorikt, på många sätt. Bland annat har det fått mig att skänka flera tankar åt de som faktiskt inte har tillgång/möjligthet/råd till riktig mat, till de som svälter. Hur lyckligt lottad och bortskämd jag är som kan öppna kylskåpet så fort jag känner mig minsta lilla sugen på något. För mig är det en självklarhet och det får mig att känna mig bortskämd i jämförelse med dem som inte har den tillgången. Hemsk och orättvis är vår värld. Framöver kommer jag definitivt vara mer tacksam för allt som serveras på mitt matbord.

 

Starkaste faktorn till att jag tagit mig igenom dessa 5 dagar är en tanke; "jag gör detta för min kropp och mitt välmående, ENDAST för min skull. Visst, jag är lite hungrig nu men den jobbiga stunden kommer senare resultera i ett friskare välmående en längre tid framöver." Och det tycker jag gör det värt att göra en fasta, samma gäller träning och äta nyttigt, jag tycker det är värt för att jag mår bra av det, så enkelt är det. Under dagarna får man "hunger-dipps" men det är bara en dipp. Efter en måltid eller att man får tankarna på annat så är den helt plötsligt borta. Jag tog en nape när jag fick sådana, det gjorde att jag "glömde" att jag kände hunger plus att dagen blev lite kortare.

 

Om jag känner mig som en ny människa efter fastan? Svårt att säga i nuläget, men det har givit en främmande känsla och vissa främmande tankar. Det här kanske låter överdrivet för "bara en fasta" men det är ingenting man gör med en axelryckning. För mig var det inte lika hemskt som jag föreställt mig, eftersom... jag trodde att jag skulle bli helt crazy, behöva lås på skaferi och kyl, ligga på golvet och kvida av hunger. Men riktigt så var det inte. Det var inte ens nära så jobbigt, men då ska man inte glömma att pointera att vi alla är olika, därmed reagerar alla på olika sätt och jag kan bara tala för min upplevelse. De närmsta dagarna ska man ta det försiktig med vad man stoppar i sig och mängden, kan bli svårt eftersom jag dregglar... Bildbevis? Fuck no.

 

 

• Förvänta dig det absolut värsta och gå in för att ta dig hela vägen genom kaklet.
• Googla runt lite om tips och olika fastevarienter, det finns många och välj en som du tror skulle passa dig.
• Börja med en mildare variant, nu efter min 5 dagars fasta (som är min första fasta) har jag lärt känna min kropp lite bättre och vet hur det känns att vara utan mat. Nästa gång jag gör en fasta kan jag tänka mig att öka antalet dagar eller prova på en annan variant av fasta.