#

Kanske inte helt förvånande att jag inte kan fatta att det är 14 dagar kvar tills jag är påväg till USA. Asså, jag? Till USA. En av mina största drömmar. Ska verkligen gå i uppfyllelse. Kan man annat än tro att en dröm är just det, en dröm. Drömmar kan gå i uppfyllelse, kanske att jag kommer förstå meningen i det.

Alltså 14 dagar.

Jag har inte bokat flygbiljett till Stockholm.

Inte börjat packa (dock försökt skriva packlista, fettsvårt).

Väntar på mitt internationella körkort.

Inte växlat nå pengar.

Inte hittat nån sorts gåva att ge till hostfamiljen.

Måste även ringa tandläkarn och avbeställa något treårs-avtal som jag tagit på mig.

När detta är fixat är jag, så att säga, redo att dra mig härifrån. Jag är inte direkt nervös än, inte så att jag är medveten om det men jag tror att jag är det "inombords", om någon fattar vad jag menar med det... Något liknande hade jag nyligen när jag gick sista året på gymnasiet. Utan att jag kände mig stressad/nervös fick ändå symptomer som tydde på stress, t.ex ont i magen, dålig hy, sömnsvårigheter. På senaste har min mage varit lite ur fas och min haka har varit ett bombnedslag av finnar (vilket hör ihop med magen). Aa, så nått gror i kroppen iallafall. Inte så konstigt dock. Ska trottsallt lämna allt som varit min vardag i 19 år och påbörja något helt nytt, i ett nytt land, med ny kultur, nytt språk, utan vänner och familj.

Nämen enough about me, hur mår ni där ute i överiga världen? Allt väl?